eklang

Jag ligger stilla med halsen full av gråt,

hela huvudet spökar av alla mina förlåt.

Jag kan inte förlora någon men kan inte behålla alla,

dom virar mig kring sina fringrar med trådar som känns som en snara.

Jag är tom av allt som fyller mina tankar,

försöker ständigt skingra dom men trycket bara ökar.

Känns som att ådrorna fylls med mer och mer blod,

skulle kunna tömma mig själv och med hjälp av blodet skriva vackra ord.

Jag älskar dig och jag hatar mig,

hur ska jag aldrig kunna lämna dig?